Universums kärlek

Det var det här jag menade när jag sa till mig själv att Universums goda krafter kommer se till att förståelsen ökar utan min aktiva inblandning. När jag påbörjade min egen resa var jag alltid i försvarsposition - människor förstod inte, och det gjorde mig arg. Ständigt laddad med argument förklarade jag krig mot en oförstående värld. Efter att jag rott min själ i den rätta kroppens hamn lugnade jag ner mig, och blev mer och mer ödmjuk inför andras sanningar; så fullkomligt övertygad om att min egen Sanning känns sann nog för att räcka åt mig. Jag grävde ner mina argument i en djup grop, och rodde själen till en lugnare del av hamnen.

Övertygad, kände jag mig, att det löser sig ändå. Det blir bra. Jag behöver inte göra något. Låt de andra gräla om vad kön är för något. Låt de mest extrema åt ena hållet diskutera sig röda med de mest extrema åt andra hållet. Om frågan stöts och blöts tillräckligt länge kommer de nog fram till något bra till slut. Det måste bli så, tänkte jag - det kändes som en naturlag. Det kommer bli som det ska bli, hur det än blir.

Och det blev det.

Med spänning ser jag alla Sveriges självaste partiledare just stöta och blöta min fråga. Och alla verkar rörande överens om att vi ska tas på allvar och att vi måste garanteras en bra och jämlik vård. Inte ett ord i luften ifrågasätter allvaret i vår situation eller tillståndets existensberättigande. Medierna har rapporterat med en stor medvetenhet på sistone, politikerna har tagit över den medvetna stafettpinnen, och nu verkar frågan om könsidentitet och könskorrigeringar tillhöra allmänbildningen på samma sätt som frågan om sexuella läggningar länge gjort.

TRANSSEXUALISM HAR BLIVIT FOLKLIGT.

Plötsligt känner alla minst en som genomgår eller har genomgått en könskorrigering, och vännen eller släktingen med transsexualism har blivit den nya "bögkompisen". Vi är alltså inte så ovanliga längre, utan alla känner någon i vår situation, och därför har alla blivit medvetna om vad könsidentitet handlar om, hur vår situation fungerar med vård och bemötande, och som en konsekvens finns det massor av människor där ute i landet som vill oss väl. Vi är överallt, TV gör reportage efter reportage om helt vanliga män och kvinnor med transsexuell bakgrund, och tidningarna diskuterar våra rättigheter istället för att göra sensationella reportage om vår blotta existens. Svenska folkets medvetenhet om vad transsexualism är och hur det fungerar har gått från obefintlig till nästan helt tillfredställande på otroligt kort tid. Och plötsligt finns det massor av förebilder för kommande generationer.

Mina argument ligger fortfarande nedgrävna i den där gropen. De behövs inte längre. Frågan löser sig ändå, utvecklingen går åt det håll det ska gå. Medvetenheten ökar utan min hjälp, utan min inblandning, jag behöver inte kämpa, inte slåss, inte försvara mig. Jag behöver bara vara. Det är en enorm skillnad om jag outar mig för någon idag jämfört med när jag gjorde det för bara tre år sedan. Idag vet folk redan vad det handlar om, och jag behöver inte utbilda varenda kotte som jag bekänner min historia för.

Den här erfarenheten är ju enormt häftig såklart, och det ökar min tillit till att Universum vill väl. När man har ett rent hjärta och ett gott syfte med sina önskningar så får man hjälp av de goda krafterna. Helt i linje går det också med vad en vän sa till mig om att hela Universum kommer genomgå en medvetandehöjning under de kommande åren, där vi inser att vi alla är Samma Sak, en enda Enhet, och att vi därför inte kommer kunna behandla andra eller oss själva illa på samma sätt som vi gjort historiskt. Kärleken är här för oss, och det är bara att vakna upp och ta emot den.