Julmys i hemstaden

Ofta känns det lite dubbelt att åka tillbaka till min barndoms hemstad, bort från min trygga bubbla där alla ser mig som tjej - för att jag varit det i åtta år och så länge alla mina nya vänner känt mig - och hit, till det ställe där jag en gång levde som något annat, och påbörjade den långa processen att korrigera mitt kön. Hemma där jag bor går jag ut som jag är, osminkad oftast, och tänker inte på mitt kön något särskilt alls, men här, här är det som att jag sätter på den gamla radarn igen, den som ska läsa av om andra tycker att jag passerar eller inte. Hur ser folk på mig? Hur blir jag bedömd? Och usch, vilken stress det är. Jag kan inte bara vara här, där jag växte upp. Ska jag ner på stan och julhandla måste håret vara perfekt uppsatt, och jag sminkar mig med rouge som jag aldrig använder annars. För här räknar jag med att bli bedömd, och här har jag något att leva upp till. Där jag bor behöver jag inte göra nåt alls för att passera, och människor blir chockade när jag berättar om min bakgrund. Men här, här känns det som om människor tittar på mig med andra ögon. För de vet hur jag såg ut förut. De vet vad jag hette. Med deras ögon skulle de kanske inte ens tro mig om jag sa att det finns människor jag känt i flera år som inte känner till att jag har transsexuell bakgrund...

Men men. Saker är som de är. Jag får acceptera.

Hursomhelst är det trevligt att vara här och förbereda julen med mina föräldrar och syskon. Jag känner verkligen att min familj och hela min släkt helt och hållet har accepterat att jag är tjej. Rakt igenom. Jag är verkligen tacksam, VERKLIGEN tacksam för det!!

Den här sidan vill jag rekommendera:
http://www.transformering.se/
Det är en sida om könskorrigeringar för ungdomar. Jag var ungdom när jag började min process kring 21 års ålder, och nu är jag snart 29. Nu är jag väl snarare "ung vuxen". Jag är glad att se att det finns så mkt bra information nu för tiden.

För övrigt har jag återpublicerat massa gamla inlägg idag. Jag hade tagit bort dem eftersom jag tyckte att jag ältade min transsexualism för mycket. Men sen nu så tänkte jag att de som klickar in sig på den här sidan säkert gör det för att de vill läsa om transsexualism... så då kan de där inläggen lika gärna få stå där, även om jag känner mig lite fånig när jag själv läser dem. Ha tålamod med att jag inte alltid var politisk korrekt när jag skrev dem. Det var då. Nu är nu.

Kram!